När man kommer in bland glada förskolebarn och får lära dem fortsättningen på en låt som får dem att le och skratta- då blir man glad i själen.

När man förberett och gör vimplar med skolbarnen och alla verkar trivas och vara glada tills man ser en pojke i hörnet som gråter för att pojken bredvid dragit bort en tuss med hår från hans huvud, och pojken som gjort det flinar när man frågar varför han gjort det- då blir man ledsen och uppgiven ändå in i själen.

När man blir bjuden på lunch av ett gäng förskolelärare som säger att de uppskattar den tid man lagt ner på aktiviteter med dem och man sedan får ta emot presenter och rekommendationsbrev som borgmästaren skrivit- då blir man stolt och glad i hjärtat.

Vardagen i Nuwara Eliya - toppar och dalar, regn och solsken, om varannat