Blev en del oväntade möten under dagen när jag gick runt i min egen värld. Jag fick agera model (vit tjej) med lankesiska barn när flera pappor i ett resesällskap skulle ta kort på oss. De var från norra Sri Lanka och turistade också i Galle, och man kan undra om de inte sett vita människor förut eller varför annars ville ta kort mig av alla blekfisar...
Sen gick jag in på ett litet bibliotek som byggdes på 1800-talet och numera ägs, sedan 30 år tillbaka, av en äldre man som varit engelskalärare i 30 år.
Stötte även ihop med en lankesisk man som kände en Peter Larsson i Stockholm, och som sa till mig att inte köpa något innanför murarna och blev upprörd när jag stötte på honom igen när jag spontanköpt en Buddha (förmodligen till överpris). Vid frågan om han kunde rekommendera något bra lunchställe för att äta rotti, skulle han prompt visa mig vägen ("no charge") trots mina protester, och väntade sedan medan jag åt min lunch. När han satte sig ned vid mitt bord när jag fått sällskap av ett par från Tjeckien med knapphändig engelska, slog det mig att det är nog en av de undligaste luncherna jag haft men ändå så härligt på ett sätt :) Innan mannen visa mig till bussen tillbaka till Mirissa, frågade han om jag kunde tänka mig att inte ge honom pengar utan köpa näringsersättning till hans sjuåriga dotter. Självklart sa jag (även om jag har svårt för när man inte vet om människor endast varit trevliga för att de vill ha något för det). Sagt och gjort gick vi runt hörnet till Apoteket där jag inhandlade näringsersättning innan jag ställde mig i bussen tillbaka till Mirissa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar