Til next time

Det var med blandade känslor som jag vaknade imorse till ljudet av den surrande fläkten. Jag skrev god morgon till Jonas, 05.50 min tid (ja, tant somna innan 21 igår) och Jonas skrev god natt. Om drygt 24 timmar ses vi.

Det är med blandade känslor jag lämnar detta land ikväll. Är så mycket som jag längtat efter och ser fram emot i Sverige. Jag ser fram emot att träffa Jonas, min familj, mina älskade brorsöner och mina vänner. Jag ser fram emot att kunna ta en promenad och vara anonym, utan att folk skriker på mig bara för att jag är vit kvinna. Jag ser fram emot mat utan socker och proteinrika mellanmål :) Jag ser fram emot att slappa i min egen soffa.

Samtidigt kommer jag sakna människorna här, öppenheten och generositeten (trots att vissa har så lite). Jag kommer sakna att dricka en kokosnöt och strosa hem för eftermiddagsplanering. Jag kommer sakna alla goda curry och kokos i alla dess härliga former i den lankesiska maten! Jag kommer att sakna solen, värmen, och nödvändigheten att ta dagen som den kommer. För mycket kan förändras - en munk kan dö, regnet kan ta bort elektriciteten i några timmar, folk kan glömma bort bestämda möten. Det har varit en utmaning som svensk att anpassa sig till den lankesiska flexibiliteten, men det är som pastor Boman sa- det är bara att luta sig tillbaka och gilla läget. Och det är det som också är charmen med kulturen.










Förutom att ett stort mål- arbeta som volontär- har kunnat prickas av från min bucket list så är det smådrömmar som liksom av sig självt blivit avcheckande under tiden jag varit här. Jag har testat att vara lärare och kommit fram till att även om jag tycker det är roligt att lära ut skulle jag aldrig ha tålamodet att jobba med barn. Jag har sjungit själv framför människor (skolbarnen) för att lära ut en klassisk jullåt och nästan svimmat av anspänningen som det innebar. Jag har lärt ut svensk bakning till flera människor och sedan kunnat tjäna (lite) pengar på bakverken.

Det jag ändå är mest stolt över är att jag snart, med hjälp av min älskade svägerska och recept från rektorn Ruth, kan säga att jag gett ut en kokbok. Det som började som en spontan idé, har i slutändan lett till att jag snart kan checka av en dröm jag haft ett tag nu- vilket känns superkul!

Så med facit i hand kan jag konstatera att det varit en lyckad resa på många sätt, både genom det jag (förhoppningsvis) tillfört till de människor jag mött och för egen personlig vinning.

Nu ska jag äta min sista hemlagade ris och curry för denna gång innan jag kliver på bussen och ser fram emot ännu en svettig 4-timmars resa upp till flygplatsen där jag möter upp Idah.




Hej då Sri Lanka och tack för denna gång!

Kära läsare - Vi ses i Sverige!

Till mina gamla kollegor i Hylte- vi ses i Hylte där jag börjar som projektmedarbetare för integration Halland 5 december :)

Mirissa -> Bentota

Efter att spenderat nästan en vecka i Mirissa, började jag bli rastlös och kände att jag ville se något annat innan vi tar flyget hem till Sverige. Mirissa har verkligen sina fördelar med massa mysiga restauranger vid stranden med go musik och mat, billiga drinkar, gratis solstolar och inga försäljare på stranden. Dock var det aningen för mycket turister packade på stranden för min smak och dessutom vill jag varva ner ytterligare innan hemkomst. Idah däremot har roat sig med surfning de senaste dagarna och kände sig inte klar med Mirissa. Jag tog därför igår bussen till Bentota som är en strandstad på västkusten. När jag krånglat mig på bussen med min stora ryggsäck och satt mig längst fram, blir jag smått irriterad och förstår inte varför biljettkillen insisterar på att jag ska sätta mig på andra sidan. Tills jag vänder huvudet till höger och ser en munk sitta där. Som munken sedan sa, när jag skamset flyttat mig, "It's tradition here sister"- Yes, I know...

Två timmar och en genomsvettig Malin senare var jag framme i Bentota och checkade in på mitt guesthouse, som drivs av en supermysig familj som bor på undervåningen. Valde detta ställe för att det är 3 minuter till en (nästintill folktom) strand och för att jag läst om den trevliga familjen med den goda maten. De är typiskt lankesiska på så sätt att när jag beställde spenatsoppa igår (från menyn) så ledde det till att de åkte runt till tre affärer för att hitta rätt ingredienser och sedan bad så hemskt mycket om ursäkt för att de endast kunde erbjuda grönsakssoppa. Ibland får man akta sig för vad man ber om i detta land :)












Genvägen till stranden



Bentota är precis det jag eftersökte- lugnt och stilla, stora stränder med mindre turister- i alla fall den delen av stranden där jag bor och hänger. Här slappar jag i solen (och bränner mig...), joggar, yogar och äter gott :)




Morgonjogg på stranden. Inte mina tassar på bild





Som vanligt hittar man kor på alla möjliga ställen

Galle

I lördags åkte jag till Galle, som ligger ca 40 minuters bussresa sydväst om Mirissa. Jag spenderade förmiddagen med att gå omkring i Galle fort. Fortet byggdes av portugiser på 1500-talet och sedan fortsatte byggas på av tyskar på 1600-talet och framåt, varför det numera även är känt som det tyska fortet. Området består av flera gamla byggnader från olika tidsåldrar, olika kyrkor, moskéer och små butiker.












Blev en del oväntade möten under dagen när jag gick runt i min egen värld. Jag fick agera model (vit tjej) med lankesiska barn när flera pappor i ett resesällskap skulle ta kort på oss. De var från norra Sri Lanka och turistade också i Galle, och man kan undra om de inte sett vita människor förut eller varför annars ville ta kort mig av alla blekfisar...















Sen gick jag in på ett litet bibliotek som byggdes på 1800-talet och numera ägs, sedan 30 år tillbaka, av en äldre man som varit engelskalärare i 30 år.









Stötte även ihop med en lankesisk man som kände en Peter Larsson i Stockholm, och som sa till mig att inte köpa något innanför murarna och blev upprörd när jag stötte på honom igen när jag spontanköpt en Buddha (förmodligen till överpris). Vid frågan om han kunde rekommendera något bra lunchställe för att äta rotti, skulle han prompt visa mig vägen ("no charge") trots mina protester, och väntade sedan medan jag åt min lunch. När han satte sig ned vid mitt bord när jag fått sällskap av ett par från Tjeckien med knapphändig engelska, slog det mig att det är nog en av de undligaste luncherna jag haft men ändå så härligt på ett sätt :) Innan mannen visa mig till bussen tillbaka till Mirissa, frågade han om jag kunde tänka mig att inte ge honom pengar utan köpa näringsersättning till hans sjuåriga dotter. Självklart sa jag (även om jag har svårt för när man inte vet om människor endast varit trevliga för att de vill ha något för det). Sagt och gjort gick vi runt hörnet till Apoteket där jag inhandlade näringsersättning innan jag ställde mig i bussen tillbaka till Mirissa.

I lördags morse tog vi bussen från Nuwara Eliya för att åka söderut. Resan gick hyfsat smidigt, jag sov större delen av resan tack vare starka åksjuketabletter, även om det blev ruskigt varmt i bussen när vi kom söderut. Efter mycket om och men kom vi i sista stund fram till att vi skulle åka till Tangalle. Vi ångrade inte oss när vi kom fram. Staden har flera stränder men vi bodde vi en som låg lite avsides så var bara några få människor på den. Dessutom hitta vi ett väldigt mysigt boende, Cinnabar resort, precis vid stranden med mycket god frukost och trevlig personal- till ett bra pris!









Idah sov första natten i en "trädkoja", men jag var inte alls sugen på att krångla upp och ner där så fick en annan liten stuga för endast 90 spänn! I Tangalle höll vi oss mest på hotellet och stranden, förutom andra dagen när vi tog en långpromenad till Goyambokka beach för att jag ville ta massage på ett ställe som fått finfina recentioner. Jag blev inte besviken, hon var väldigt bra på att massera och stället låg precis vid vattnet så hörde vågorna slå in.



Morgonpromenad & yoga på stranden


Blev två nätter i Tangalle (skulle med facit i hand velat stanna längre) innan vi åkte 1,5 timme med tuktuk (för endast 120 kr) till Mirissa. Här befinner vi oss forfarande, trots att vi i förmiddags åkte till SK town för att vi hört gott om det stället, men väl på plats gillade vi inte stranden, samt att det inte fanns några hotell eller restauranger vid stranden.. Så efter mycket dividerande och diskuterade med vår varmhjärtade och engagerade förare, kom vi fram till att vi skulle åka tillbaka till Mirissa :)















Här i Mirissa finns många sköna ställen att hänga på, Idah har hittat en bra surfinstruktör, jag har hittat bra yoga och bra spa. Så vi blir kvar här några dagar till innan vi börjat röra oss upp på östkusten!

Farwells

Sång, dans, tårar, leenden, kramar, presenter och tal.. Ja vi fick ett riktigt fint avsked av personalen och barnen. Aldrig roligt att säga adjö, och konstigt att lämna sin nuvarande vardag. Samtidigt ser vi fram emot semester med sol och värme, och sedan återse alla nära och kära ❤️