Idrottsglädje och orättvisa livsförhållanden

Idag har det inte regnat på hela dagen (!) och trots att det öste ner igår så var gräsmattan utanför skolan tillräckligt torr för brännbollsspel med barnen idag! Första gången vi använda våra handsydda band och samtliga höll hela lektionen :) Barnen hade aldrig spelat brännboll innan tror jag, så det blev lite missförstånd i början men med Idahs coachning och lite assisterande från mig och lärarna så greppade de det väldigt bra! Va riktigt härligt att se deras leenden när de sprang allt va de kunde. Lektionen avslutades även med en bokstavslek med hjälp av banden, där de i lag skulle formulera engelska ord.















Glada över bollpumpen som Stadium i Halmstad donerade, tillsammans med massa andra användbara saker!

Efter lunch var vi och bjöd de äldre på toscakaka som jag baka igår, när Idah gjorde trolldeg till barnen. Uppskattades av de äldre hoppas jag. Är rörande att se hur bräckliga vissa är för att de är så smala, sjuka eller gamla. De kommer i olika grupper varje månad för att hämta en påse matvaror bestående av mjöl, ris, linser, socker och liten påse soja-"kött". Varorna ska räcka för 1 månad och motsvarar 41 svenska kronor. Man förstår hur lite pengar vissa har när de åker 1-2 timmar varje månad för att få den påsen och en kopp te.









Matleverans

När vi senare på kvällen fick berättat för oss av vår nyfunna vän här Diva om förhållandena som många familjer bor i- Där barnen blir utnyttjade sexuellt av både föräldrar, morföräldrar och grannar för att de alla sover i samma säng och inte vet vad som är rätt eller fel eftersom de sett sina föräldrar ha sex framför dem. Och hur många människor arbetar nästan dygnet runt för en månadslön på ca 650 kronor. Och hur kvinnor som arbetar som teplockare, och får kämpa för att ens få mat på bordet, då de endast får 1,17 kr per kg plockat te (och inte kan jobba när det regnar), medan de stora te-företagen tjänar storkovan. - Då känner jag ännu mer att vi bor i en jävligt snedvriden värld där så många fortfarande inte ens är i närheten av samma villkor till skälig levnadsnivå. Väldigt nyttigt att få höra även om man visste till viss del att det ser ut så på många plaster i världen, men tufft samtidigt för jag känner mig så maktlös till att kunna förbättra det.

Hoppas under tiden vi är här att vi kan förbättra för någon eller några på något sätt. Även om det så bara är att bjuda på kaka eller ge barnen skolböcker och färgpennor och ge dem så mycket kärlek och glädje som vi kan.



Glädje på bild